Svikare?

I den bönegrupp som jag är med i (ja, jag är kristen) har vi bestämt oss för att läsa en bok som heter "Sex nyanser av Gud" skriven av Leif Carlsson. Boken tar upp sex sidor av Gud som är lite svåra att förstå sig på och det första kapitlet har rubriken "Gud som svikare" och har fått mig att tänka och fundera lite. Om ni vill läsa Leif Carlssons tankar kring det får ni försöka leta få tag på den. Den är utgiven på Libris förslag och finns i diverse internetbutiker. Jag kommer inför tillfällena vi ska prata om det, pladdra lite om det här  för att vrida och vända och tar gärna emot andras tankar kring det hela, ni behöver inte vara kristna för att kommentera. Jag  Det här är bara mina frågor som dyker upp och blir lite som förberedelse  för mig. 

När jag tänker på en svikare är det någon som inte gör det jag förväntar mig av henne/honom i en viss situation. Det kan vara att vi kommit överens om något eller att den andra personen befinner sig i en roll där det finns uttalade och outtalade skyldigheter som den inte lever upp till. Men Gud blir ju lite komplicerad när han bestämmer sig för att göra saker när det är rätt tid för det. För hur ska man kunna lita på att han verkligen kommer göra det som är rätt i rätt tid? Och hur kan saker som att människor dör för tidigt i olika sjukdomar eller olyckor få hända? Även fast man ber? Det krävs ju sån stor tillit och tro och mod att våga lämna över allt. Och sen då kanske inte det man vill ska hända inträffar utan det blir på ett annat sätt eller händer inte alls. Ska man då se det som Guds mening? Eller varför blir det så? Vad spelar mer in i bilden?