På riktigt

Nu har jag börjat på sjuksköterskeprogrammet och imorgon så kommer första provet på om jag förstått första uppgiften för det är seminarium imorgon och i gruppen har vi blivit indelade två och två för att sammanfatta varsin omvårdnadsteori för att sen på något sätt samtala om dessa teorier sen. Är lite smått nervös för imorgon blir det "på riktigt" att jag börjat plugga. Så det gäller att vara lite mindful och inte få panik.

Men det känns jättebra att ha börjat plugga, jag gillar det verkligen :)

...

Då är det snart dags för att börja på sjuksköterskeprogrammet. Den här veckan är det lite introduktion på själva universitetet och nästa vecka drar det igång. Det ska bli roligt men samtidigt är jag väldigt nervös, tänk om mitt minne är mer förstört än vad jag upptäckt hittills eller att jag inte klarar av det? Så nu håller jag på att tänka bort det, för mitt minne kan även vara bättre än jag trott och det kan visa sig att jag klarar mer än vad jag trott och tänk vilka kickar det kan vara.

Hösten

Nu har jag bestämt mig, jag kom in på sjuksköterskeprogrammet i Örebro och kommer att pröva att ta steget in i den riktiga pluggvärlden. Det känns både spännande och skrämmande och roligt. Testa något nytt, ny miljö och nya människor. Så nu letar jag lägenhet för fullt och hoppas att jag får tag på en under hösten. Fram till dess får mina föräldrar dras med mig. Tog också mod till mig under helgen att skicka iväg ett mejl till en orkester för att kolla om jag kunde få spela med dom och jag va välkommen :) och så blir det bönegrupp och alla goda vänner i höst.

Det här kommer bli en bra höst :)

Idéer och beslut

Jaha, så fort jag tror att jag kommit på hur jag ska göra så dyker jag på något nytt som får mina tankar att snurra några extra varv. Det är ju roligt att idéerna kommer och att inte vara idéfattig men det gör att jag vill känna att beslutet om hösten varken blir ett "säkert" beslut som jag inte gillar eller bara tror att jag kanske gillar eller ett "spännande" beslut men att jag flyr från något.

Hänsyn

Vad är det egentligen att ta hänsyn till andra? När tar man hänsyn och när blir hänsynen istället invaliderande, nervärderande?



Det är frågor som har snurrat runt i mitt huvud under dom senaste dagarna. För kommer någon säga till när hänsynen inte är hänsyn utan bara nervärderande? Lite nu och då när jag pratar med vänner så dyker det upp att man har känt sig dåligt bemött eller behandlad i olika situationer. Sättet man väljer att hantera det på skiljer sig beroende på vad det handlar om, vad det är för situationer. Allt från att säga rakt ut till att tiga om det och hela tiden vara irriterad och sur på personen ifråga. Men om man väljer att inte säga nånting hur ärlig är man då egentligen mot dom det gäller ifall det är personer som man träffar ibland, tar man då själv för mycket hänsyn tillbaka kanske? Eller säger man inget för man är rädd för att begärar för mycket utav andra pers

Spel

I torsdags träffade jag Karin och Jossan igen och spelade spel, skrattade och pratade. Hade lånat mina föräldrars bil och skulle inte hämta någon så det va skönt att inte behöva tänka busstider. Sen att jag totalt hade glömt bort att jag skulle skicka ett sms till Jossan var ju mindre bra, det är då man börjar fundera på om allt man ska göra ska programmeras i mobilen.

Är ute lite då och då och kollar på lägenheter för att se om något som är intressant finns. Så får alla se var och när jag hittat nåt.

Reservplats

Beskedet från högskolan kom i måndags och jag står på reservplats 9 i Örebro och 253 eller något liknande i Göteborg. Så om tillräckligt många tackar nej till sin plats och jag kommer in så lär jag väl påbörja utbildningen på vinst och förlust. Men då har jag testat och blir det av hälsoskäl jag sen tar paus så finns ju platsen kvar senare. Det känns som att det är dags att se om sjuksköterskeutbildningen och yrket känns rätt även när man är inne i det. Så att om det inte är det börjar fortsätter fundera på vad det är jag vill plugga för något, för läsa vidare är något jag vill.

Rastlös

Det va väldigt varmt idag och jag va rastlös och tänkte att ut och springa är ju skönt att göra då... Det blev ännu varmare. Men som vi kom fram till i veckan så kommer man ganska långt med sin envishet. Så jag sprang och tänkte att man kan nog inte bli så mycket varmare än så här.
Nu i veckan hoppas jag på att ett antagningsbesked kommer från VHS så att jag på allvar kan ta tag i att besluta mig för hur hösten ska bli. Just nu så skulle jag gärna vilja plugga men börjar tveka på mitt val och funderar på om jag ska läsa in lite behörighet istället om det finns platser på Komvux eller något liknande. För envis är jag och så får jag se hur långt det räcker.

Funderingar

För en vecka sen flyttade jag hem till mina föräldrar för att bo hos dom fram till dess att jag bestämt mig för vart mitt nästa steg i livet ska vara. Från och med nästa vecka kan man börja vänta sig att beskeden från universitet kommer och först då kan jag egentligen börja fundera på riktigt för nu är det mest spekulationer. Jag har en plats på Helsjöns Folkhögskola också men för tillfället känns det väldigt krångligt med boende och pendling eftersom jag inte är en internatmännsika på "riktigt" utan gärna har mitt eget. Men jag skulle väldigt gärna vilja läsa mer musikteori och fortsätta ta fiollektioner för läraren jag har där som det har fungerat väldigt bra med och den sista terminen släppte mycket i spelningen. Men samtidigt måste jag ha ett liv utanför skolan och inte bli isolerad. Så det är mycket som vägs in i beslutet och för att komma vidare behöver jag bo på ett ställe där jag kan få med så mycket som möjligt som ökar levnadskvaliten som kompisar, träning, spela tillsammans med andra och någon form av kyrka/bönegrupp.