23 juni 2012

Regnig sommarkväll

Det har regnat ikväll och regnar kanske lite fortfarande och jag tände ett par ljus för en hemmakväll framför tv:n. Det slutade med att jag somnade och vaknade för en halvtimme sen av att telefonen ringde, en aning trött kanske... Så nu sitter jag nyvaken och kollar på tv för att inte somna förrän jag ska sova för natten. Det är jobbtider och efter ett kväll-dagpass blir jag sån här... Men att bara slappa framför tv:n är ganska skönt det också ibland. På jobbet är det ganska mycket nytt och jag är perfektionist och märker allt som jag inte gör tillräckligt bra och försöker göra det bättre. Nu har jag varit på kirurgsidan ett par dagar och jag gillar det mer och mer, det trodde jag inte för ett år sen.
Nu är det tillbaka till Bones och se hur det slutar ikväll.
Glad midsommar förresten!

24 maj 2012

Nu är det mycket som händer

Det är helt galet just nu för att det är så mycket som händer. Det är inga dåliga saker jag är bara ovan vid att det händer positiva saker att jag blir nästan överväldigad för en del saker. Mer än så här får ni inte veta nu för all den här förväntan och förhoppningarna jag har kan även raseras i slutet av nästa vecka och då blir det lite tråkigt.

I helgen när alla ska kolla på Eurovision Song Contest så ska jag jobba... Som tur är lånar jag bil av mamma och pappa i helgen så det blir att åka så snabbt som hastighetsbegränsningarna tillåter hem och kolla hur det går.

Stina pluggar statistik
En sak kan jag ju säga och det är att jag har en väldigt tålmodig kompis som jag pluggar med, jag får ta och bjuda henne på någon fika sen när jag lugnat ner mig lite.

22 maj 2012

Förbereda opponering ute i solen

Nu ska jag bara brygga lite kaffe innan jag tar cykeln upp på stan för att förbereda torsdagens seminarium då vi ska opponera på en projektplan. Snart är den här terminen slut, nu gäller det bara att peppa och plugga inför förhoppningsvis den sista tentan för terminen.

21 maj 2012

Måndag...

Då är det måndag igen och tillbaka till verkligheten med en statistikföreläsning på förmiddagen. Det gick väl ganska bra. Men nu så kommer all analys av helgens spelande och jag är inte nöjd även fast jag gjorde mitt bästa. Så nu ska jag städa min lägenhet som förfallit under veckan så att dom som kommer ikväll varken snubblar eller hostar ihjäl sig av allt damm.

20 maj 2012

Ovälkommet avslut på en mycket rolig vecka

Den här veckan har jag varit med och spelat i SMASK-orkestern och det har varit roligt, utmanande och irriterande. Det har varit roligt att spela så mycket och när man sätter ställen som man i början av veckan var mycket stressad över och irritationen har främst rört när man missat något förtecken och spelat helt fel eller när när man tappat räkningen i takterna.... Tack så mycket för att jag fick vara med och spela!

Sen idag kom verkligheten ikapp mig, gick in på nuvarande kursens sida och läste ett anslag och upptäckte att vi missuppfattat uppgiften som skulle in imorgon. Rättade till det och nu hoppas jag att vi fick ihop tillräckligt mycket på projektplanen för att inte behöva komplettera för mycket. Jag tillhör väl en av få som tycker att det skulle vara roligt att hålla på med studier men när bara projektplanen känns övermäktig hur ska då C-uppsatsen gå som behövs för att få ut examen?

Ja, jag nu ska jag spela lite ticket to ride :)

16 maj 2012

Ingen optimist

Jag ska inte ens försöka att vara en optimist, jag är det inte. Envis är jag, men inte optimist. That's it! Just nu är jag så trött att jag skulle vilja sova länge, men det får vänta till på söndag efter konserten/tävlingen (jag ska bara sitta i orkestern). Det är roligt men idag var jag riktigt förvirrade, vilket också märktes då jag råkade säga "vi ses på måndag" när jag menade imorgon...

29 april 2012

Om nu varje dag är "en sällsam gåva" varför ser man dom inte som det?

Nu fortsätter jag lite på föregående inlägg. Om nu varje dag är en sällsam gåva, varför känns dom inte som det? Ibland känns det faktiskt som att varje dag är en sällsam plåga istället. Vad är det som gör att man inte ser möjligheterna utan bara alla hinder? Fokuserar man på fel saker då kanske? Och känslorna varför kan man inte få styra dom lite mer någon gång så att dom är så som man vill att dom ska vara.